Tidigare hundar

Vi har haft två hundar tidigare. Border collien Lucky som var född 1990 och blev nästan 14 år gammal och sheltien Ronja, född 1995. Hon blev nästan elva år gammal.

Turboquick - kallades Lucky - reg.nr V1854/90

Lucky var en fantastisk hund som alltid gjorde sitt yttersta i alla lägen. Hon var meriterad i lydnad, hade flera första pris i elitklass, var uppflyttad till lägre spår och så tävlade vi i agility och vallade. Jag gjorde det mesta med henne. Vi cyklade, provade sök, uppletande - vi tolkade också efter henne när hon sprang i skidspåret - vilket hon älskade. Tyvärr blev hon skotträdd vid första nyårsafton, därav kunde vi inte fortsätta tävla i spår. Vi visste helt enkelt inte hur vi skulle agera med smällare och fyrverkerier men man lär så länge man lever. På den tiden var det också ett smällande i tid och otid, det är väl en aning bättre nu, i alla fall med smällare, men inte mycket. De andra hundar vi haft och har, har vi tränat efter konstens alla regler, så de har blivit skottfastaCool. Det blir jobbigt annars, speciellt när åskan går... Med Lucky var det så att vi hade tränat henne med skott innan det första nyåret och det gick jättebra men det var som bortblåst sen efter nyår. Läs mer under rubriken Viktiga valptips! om ni vill veta mer om hur man i möjligaste mån kan undvika att hunden blir rädd på nyårsafton.

I vilket fall som helst så betydde det att vi inte kunde fortsätta tävla i spår MEN jag fortsatte att lägga spår till Lucky under hela hennes liv och också göra uppletanden, vilket hon älskade. Hon var en riktigt bra spårhund. Lucky behövde verkligen arbeta med näsan också eftersom hon var väldigt tempererad och full av energi. Hade svårt för att koppla av, var alltid på gång, men när hon spårat e.dyl. då kopplade hon av ordentligt. Nervös var hon definitivt inte, hon var bara helt enkelt mycket hund... Hon var fantastisk på det viset att hon alltid visste vad hon skulle göra, hon hade ett fokus som var enormt, det spelade ingen roll om det var spår, uppletande, sök ...etc hon förstod alltid vad som krävdes av henne och hon hade högsta speeden...! Lucky satt bara stilla om hon var uppbunden inför ex ett uppletande, skällde aldrig, men när man tog loss henne märkte man hur exalterad hon var, hon liksom lagrade energin inombords istället för att skälla.

Jag gick hur många kurser som helst med Lucky, det behövdes, det var min första hund och Lucky var en svår förstagångshund, hon var inte ensengång en andragångshund brukar jag säga. Jag fick också mycket hjälp av en väldigt hundkunnig vän, Ingrid, som hade Luckys kullsyster, där hade jag tur att hon bodde så nära oss. Lucky försökte alltid tänja på gränserna, man kunde aldrig slappna av och bara gå och filosofera eller prata med någon, hela tiden måste man vara med på noterna, allt hände fort med Lucky. När hon var fem år gammal (ja så lång tid tog det!) var hon väldigt lydig och allt arbete som jag lagt ner var värt det! Hon var en underbar hund.

Lucky missade jag att miljöträna som jag skulle ha gjort. Missade i alla fall att åka kommunalt, hon avskydde bussar. Lucky blev också väldigt stressad vid folksamlingar och att gå i stan. Ytterligare en anledning att hon inte gillade att åka buss var att jag vid ett tillfälle hoppade till ofrivilligt när det kom en buss bakom oss - bussen gav ifrån sig ett högt pysande ljud - och eftersom jag reagerade fann Lucky det bäst att försöka komma långt ifrån de bussar hon träffade på. Att åka buss med henne var ett kapitel för sig...! Men det gjorde vi i alla fall, man får inte ge upp! Det blir inte bättre av att bara strunta i det.

Vi tävlade också agility på Älvsjömässan trots allt folk och hundar - som Lucky som sagt var fann väldigt stressande. Det var ett mål jag hade med henne som uppfylldes, vilket var väldigt roligt och det gick dessutom väldigt bra. Hon brydde sig inte det minsta om publik eller annat, så var hon också en utpräglad arbetshund.

För att kunna träna och tävla agility med Lucky var jag tvungen att spåra och göra uppletanden ett flertal gånger veckan innan och jag gjorde alltid ett uppletande innan samma dag som vi skulle tävla eller träna. Hon var en sådan hund som inte skulle ha klarat av att köra agiity annars. Då lugnade hon sig något i alla fall. Så nog fick hon jobba alltid!

Whalsay marbled like a Gorgonzola - kallades Ronja - reg.nr S31993/95

Ronja tävlade vår dotter med i agility. När hon tröttnade på det tog jag över Ronja så att hon fick något kul att göra - agility. När Ronja ville kunde hon ha en väldig fart i agilityn men det var långtifrån alltid hon ville det. Då tog hon det i sin takt... För aktiverings skull fick hon också göra uppletanden och spåra men hon var inte den bästa av spårhundar, hon var  väldigt lättstörd, om det gick en människa 100 meter därifrån, blev hon störd av det. Ronja var inte rädd för någonting, hon var en väldigt stabil hund. Även fast Lucky var rädd för åska, smällare o.dyl bekom det inte Ronja ett dugg.

 Ronja blev också godkänd på karaktärsprovet och fick en kull valpar 1997. Det blev tre valpar, två blue merlehanar och en svart trefärgad tik. 

 

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

26.10 | 18:03

söta jamy

...
08.07 | 03:35

Hej, Vi är en familj som är intresserade av en valp. Er senaste kull ser fantastisk ut. Är alla redan tingade eller finns några kvar?
Vänliga hälsningar Jill

...
06.07 | 12:33

Blir så glad att se hur ni aktiverar och miljötränar de små, kram, kram!!!

...
02.07 | 23:15

Nawww vilka sötnosar!

...
Du gillar den här sidan