Att vi använder Pixy i aveln beror på att vi tycker att hon är en väldigt trevlig och bra hund. Det är som om alla pusselbitar har fallit på plats. Om det inte gjort det hade vi aldrig tagit en kull på
Pixy. Som vi ser det är det många bitar som ska stämma.
Det är många som genom åren sagt att dom tycker att vi har haft sådan tur som har fått en så bra aussie eftersom dom upplevt att det finns
så många aussies som är nervösa eller på annat sätt mentalt ostabila. Det är ju alltid roligt att höra att dom anser Pixy vara en bra aussie.
Här är de bitar vi tänker på: mentaliteten,
arbetsegenskaperna - både motor och att kunna arbeta under lång tid utan att tröttna, sundheten, en godkänd exteriör, att hunden är bra socialt både mot människor och djur, förmåga att lätt koppla
av likväl som att komma i arbete snabbt och en ordentlig kamplust. Att hunden är lättbelönad är otroligt mycket värt, både vad gäller kamp och godis.
Om man ska träna in hållbara moment exempelvis
i lydnad, hitta spårpinnar, finna figuranter i söket eller träna in agility är det alltid bäst med ordentliga belöningar som hunden verkligen gillar. Ju större utmaning desto bättre belöning behövs. Det är
det som hunden i förlängningen jobbar för och inte för att tillfredsställa oss. Den arbetar alltid för sin egen vinning. Visst kan det vara så med t.ex. vallning att det kan vara belöning nog att den får fortsätta
valla. I viltspår är belöningen att hitta klöven.
Det viktigaste av allt för att en aussie ska användas i avel är, som vi ser det, är att det finns dokumenterade arbetsegenskaper; dvs att hunden
har arbetsmeriter inom tävling samt dokumenterat att hunden är bra mentalt. Eller att hunden har givit avkommor som är bra mentalt och arbetsmässigt. Vi anser att det inte räcker med att hänvisa till eventuella
linjer efter föräldrar, eller att den tränar så duktigt. Bara för att en hund kommer från en viss linje behöver det inte per automatik innebära att det är en bra arbetshund.
Det är alltför många
som avlar på aussies som inte är bra mentalt, de kanske inte ens har godkänt på skotten på MH:t. Det är ju katastrof. Att en hund kan "lägga på sig" vid t.ex. ett MH är ju också känt, om den inte
kan avreagera eventuella rädslor är det lätt hänt och det kan naturligtvis också påverka hur hunden reagerar på skotten, eftersom skotten kommer sist (det är därför som de ligger sist). På grund
av det kan en hund reagera negativt på skotten kanske tvärtemot vad den annars skulle gjort, eller kanske tvärtemot vad den senare gör. Det kan också sitta i så att den blir skottberörd eller skotträdd.
Vi
reagerar också på att det är alltför vanligt att enbart ta ett MH på hunden och sedan ta valpkullar, det borde vara större krav för att få ta en aussiekull och få valparna registrerade i SKK. För
närvarande räcker det med att mentalbeskriva sin hund (ta ett MH). Officiellt finns det inte några kriterier för att ett MH ska vara godkänt eller inte godkänt, utan det är helt enkelt "bara" en beskrivning över hur
hunden reagerar. Tidigare fanns det något som hette karaktärsprov. På dom proven blev hunden godkänd eller icke godkänd. Det har blivit ersatt med den nuvarande mentalbeskrivningen (MH). De enda kraven för att få ta en
aussiekull, som blir registrerad i SKK, är att hunden har genomgått en mentalbeskrivning samt har godkänd höftledsröntgen, vilket ju innebär att det kan ha gått hur som helst på MH:t och ändå kan man ta
en valpkull.
Vår mening vad det gäller MH är att det är ett utmärkt redskap att läsa av hur en hund fungerar men att enbart ha det som krav tycker vi är på tok. Sedan är ju avelsarbete inte lätt och
även om föräldradjuren är stabila och bra arbetshundar är det inte säkert att avkomman ärver de egenskaperna. Det finns inga perfekta hundar men vi menar att uppfödare av aussies har ett ansvar att enbart avla på
de individer som är bra både mentalt och arbetsmässigt. Då har man gjort vad man kan.
Vi anser också att det är förkastligt att enbart avla på utseende, vad det gäller aussies, som ska vara en arbetande
brukshund.